Korporatismen

Korporatismen betecknar både en ekonomisk idé om organiserandet av en näringsverksamhet och fördelningen av vinsten och en idé om hur den politiska makten skall fördelas i samhället och staten. Grundidéerna i den moderna korporatismen vilar på äldre principer som uppstod när den romerska rätten mötte kristendomen. Vi ser ett försvar för korporatismens grundidéer i påvliga encyklikor som Rerum Novarum, Immortale Dei och Libertas Humana av Leo XIII och i Quadragesimo Anno och Quas Primas av Pius XI. Dessa idéer fick först genomslag i de latinska och romersk-katolska länderna.

Den klassiska korporatismen har medeltida rötter och de moderna varianterna på korporatism som utvecklades under första hälften av 1900-talet i länder som Italien, Portugal, Spanien och Österrike försökte ge det korporativa idealet om klassgemenskap istället för klasskonflikt en modern form. Idén om klassöverskridande gemenskap och rättvis distribution av vinst och egendom skiljer korporatismen från både socialismen som utgår från idén om klasskonflikt och från den liberala kapitalismen som initialt skapade det moderna samhällets klassklyftor. Den moderna korporatismen vill att klassamarbetet skall vara grunden för både ekonomin och politiken. Istället för arbetarpartier och borgerliga partier skall varje yrke ingå i en korporation som i sin tur röstar in sina egna medlemmar i riksdagen. Alla yrken blir då representerade, inte utifrån deras klass, utan som korporativ gemenskap.

Per Engdahl utvecklade en svensk variant på korporatismen som vill förena frihet med gemenskap. Till skillnad från den italienska korporatismen som eftersträvade att alla korporationer skall ingå i staten, ville Engdahl att korporationerna skulle vara självständiga och självstyrande och att makten i företaget delades mellan arbetare och kapitalinvesterare. Detta innebär att staten inte skall ingripa i ekonomin om det inte är nödvändigt. Genom den korporativa riksdagen skall å andra den korporativa staten ha ett primat över ekonomin, för helhetens bästa.

Härifrån citerar jag Nysvenska Rörelsens lilla manifest:

Korporatismen

Korporatismen rycker undan grunden för klasskampen genom att göra företagen självägande (liksom stiftelser). Aktieägarna förvandlas från ägare till aktivt medverkande långivare. Företagsledaren blir automatiskt ordförande i en styrelse, som består av lika många företrädare för anställda och aktieägare. Vinsten delas mellan företagsledning, aktieägare och anställda. Arbetet blir på så sätt likställt med kapitalet, samtidigt som personlig företagaranda får ökat svängrum. Korporatismen möjliggör fri samverkan mellan staten, samhället och människorna: ramhushållning i stället för ensidig marknadsekonomi och ensidig planhushållning.

Kommentar av FAS

Denna reform leder även till att de som producerar, arbetarna, inte endast får större makt över produktionen, de får även del av produktionens vinst (där en del av vinsten givetvis måste betalas tillbaka till långivarna). Nu är det självfallet så att själva investeringen i ett företag innebär en risk för dem som satsar pengar. Men denna risk får ej innebära, vilket den gör idag, att all vinst förs äver på dem som satsar kapital – detta är det moraliska felet i dagens ekonomi. Vinsten måste framförallt tillkomma dem som producerar och kommer med nyskapande idéer inom korporationen. Korporationerna skall få totalt självstyre över den egna verksamheten och denna maktfördelning skall skyddas i grundlag. Korporationerna skall sedan ingå i större gemenskaper vilka företräder korporationernas intressen i samhället. Istället för de klasskampstrider som präglat de Västerländska samhällena från den franska revolutionen, skall samhället byggas från gemenskapsidén och från idén att alla arbetsinsatser behövs för nationens fortbestånd. Klassamhället avskaffas och statsministern väljs direkt av folket genom omröstning. Korporatismen ersätter parlamentarismen i staten, då partiväsendet avskaffas till förmån för helheten och allas gemensamma intressen. Korporatismen leder därför till ökad insikt om allas betydelse för helheten (solidum), vilket leder till ökad nationell samhörighet. Då korporatismen motverkar den horisontella klasskampen inom ett samhälle och behandlar alla yrkeskategorier som likvärdiga för heleheten, bidrar detta till att de andliga, moraliska och existentiella frågorna kan ges större utrymme. Den stora utmaningen för den korporativa staten är att avskaffa de sekulariserade politiska ideologiernas tolkningsföreträde i politiska frågor. Och denna möjlighet finns då det parlamentariska systemet avskaffas.

Ett samhälle behöver inte eviga partistrider om välfärd och skatter. Istället skall uppmärksamheten fästas på det konkreta livet på arbetsplatsen, i familjen och i samhällets gemenskapsliv. Korporationerna bidrar till att folket verkligen alltid får sina intressen representerade och inte riskera att råka tillhöra en parlamentarisk minoritet. Nysvenska Rörelsens manifest:

Folk, stat och samhälle

De historiskt framvuxna folken utgör i dag den främsta grunden för mänsklig gemenskap. Samhället är folkets arbetsfördelning; det består av olika verksamhetsområden. Staten är det över samhällets olika grenar stående organ, som har att samordna aktiviteterna inom de olika verksamhets- områdena, garantera samlad enhet. Det är statens skyldighet att försvara människorna mot övergrepp, förtryck och exploatering från hänsynslösa minoritetsgruppers sida.

De fem omistliga

Samhällsordning och statsskick bör vila på följande fem principer: Åsikts- och föreningsfrihet, rättssäkerhet och likhet inför lagen, folkligt medinflytande, personlig integritet samt mänsklig solidaritet. Dessa “fem omistliga” är ett uttryck för vårt rättsmedvetande. Det tolkar Nysvenska Rörelsens båda äldsta paroller:”Folkets demokratisering genom massornas aristokratisering” samt “Det är deras skyldighet, som föddes på solsidan, att hjälpa dem som föddes på skuggsidan till en människovärdig tillvaro”.

Samnationalismen

En grundläggande nysvensk princip är människornas, socialgruppernas, folkens och etniciteternas likaberättigande. Den nationella egenarten är ett värde i sig liksom individens särprägel och yrkets gemenskaphetskänsla. Ett förenat Europa, byggt på självstyrande nationer och självstyrande korporationer är en konsevens av detta synsätt. Sambandet mellan människorna och hennes hemmiljö tryggas genom principen: Kapitalet till människorna; inte människorna till kapitalet. Därmed motverkas osund in- och utvandring. Till dess att ett sådant Europa blir en bro i stället för ett slagfält mellan Europas folk, bör svensk neutralitet stärkas genom starkast möjliga försvar och med ett internationellt kärnvapenförbud som främsta fredsmål.

Den nya humanismen

Korporatism och samnationalism kan till fullo förverkligas endast genom kulturförnyelse, som kallats den nya humanismen. “Människan i medelpunkten” har betytt fritt fram för en tidsanda, präglad av materialism och ensidig individualism. Den nya humanismen betraktar människan som en medarbetare i tjänst åt tillvarons djupaste värden. Att göra människorna medvetna om detta framstår som kulturpolitikens främsta uppgift. Ökat samspel mellan vetenskap, konst och religiös aning, sammankopplat med ett intensifierat folkbildningsarbete måste man därför ge högsta prioritet i statens och samhällets verksamhet. Vakthållningen till vårt kulturarv måste förenas med förmedling av nya forskningsrön och tendenser i kulturlivet till en allt bredare allmänhet.

Friska människor i friska landskap

Nationen är en enhet av människor, mark, djur och växter. Människan bär ansvaret för hela detta livsammanhang. Kampen mot miljöförstöringen måste intensifieras; förstörda miljövärden skall tillföras nationalbudgetens skuldkonto. Framsteg får inte vinnas på bekostnad av framtid.

Från idé till verklighet

Detta är alltså i kort sammandrag Nysvenska Rörelsens ideologi, en svensk insats som gett eko lite varstans i Europa. I dag orienterar sig högerkrafterna mot en ensidig individualism, vänsterkrafterna mot en extrem kollektivism. Den nysvenska ideologin eftersträvar en jämvikt mellan personlighet och gemenskap. Den är en vädjan till män och kvinnor av alla åldrar och från alla samhällsgrupper. Låt denna idé bli den tändande gnistan till en svensk förnyelse.

Hela poängen med korporatismen är att på sikt få bort lönearbetet och uppvärdera arbetet.

”Vidare är det dumt att kräva att arbetstagarna ska ha rätt till vinsterna företaget genererar. För om man är av den uppfattning måste arbetstagarna också bära affärsriskerna.”

Det är inte alls dumt utan en självklarhet då det är arbetarna som producerat mervärdet. Istället får löner skall arbetarna äga andelar och ta del av vinst, spara, nyinvestera och således även bära förlusterna. Korporationerna i större sammanhang.