BSS Sverigepartiet Sverigedemokraterna

Robsten blog
Politik, åsikter, berättelser, granskning av vår tids nomenklatura.
söndag, november 08, 2009
Stäng igen porten

I en artikel skriven på opinionssidorna så propagerar ledarredaktionen för ökad arbetskraftsinvandring. Det står för de allra flesta klart att den immigrationspolitik vi fört de sista 35 åren i vårt land har kommit till vägs ände, även DN:s ledarredaktion verkar ha insett det. I denna artikel verkar också redaktionen erkänna, mellan raderna, att alla de som fått asyl inte har varit flyktingar eller i behov av skydd. De skriver t.ex. att de som velat bosätta sig här har varit ”hänvisade” till asyllagen. Så här skriver redaktionen när den propagerar för arbetskraftsinvandring.



Önskan om ett bättre liv, att vilja skona sina barn från svält och armod, är ett fullgott skäl att ge sig av. Det var det som fick dryga en miljon svenskar att emigrera till Amerika. Men då drömmen om ett bättre liv i början av 1970-talet inte längre ansågs som ett legitimt skäl blev människor i stället hänvisade till att hävda att de i någon mån var politiskt förföljda.




Det är såklart fullt legitimt att vilja kämpa för ett bättre liv och undkomma svält. Men det behöver inte innebära en flytt från det egna landet som förmodligen aldrig kommer att utvecklas om alla som vill något bara emigrerar. Sedan så är det faktiskt så att svenska politiker som valts av svenska befolkningen i första hand skall tillvara de intressen som väljarna har. De skall inte ta tillvara intressen för hela jordens befolkning, i sådana fall kommer väljarna att vända dem ryggen.

Ja närmare en miljon människor emigrerade till Amerika från ett fattigt Sverige. Min gamla lärare Kurt, som jag skrivit en blogg om här för länge sedan, hävdade med en dåres envishet att Sverige förlorade i utveckling på denna emigration. Det var de bästa och driftigaste från vår befolkning som gav sig av. Kanske hade det sett annorlunda ut i vårt land, även politiskt om denna emigration inte varit så kraftig. Dessutom har det väl inte gått så där jättebra för Amerikas ursprungsbefolkningar, de driver kasinon och dricker alkohol enligt alla de program SVT sänt om dessa grupper. Är det vår egen framtid också? Så här skriver DN om de nuvarande reglerna som Alliansen infört.


I dag finns två vägar för dem som känner att deras asylskäl inte räcker men som ändå vill stanna. Dels kan den som sökt asyl när som helst under processen ”byta spår”. Dels kan man från början söka sig till Sverige för att arbeta.
Asylsökande som arbetat under ett halvår kan dra tillbaka sin asylansökan, även efter ett avslag, och få stanna. Den som lyckats hitta ett arbete från början behöver inte söka asyl alls.

Om en arbetsgivare vill anställa någon från Indien, oavsett om det är en städare, kock, dataexpert eller läkare, så får han det. Tidigare hade facket och Arbetsförmedlingen veto. Om de ansåg att kocken borde hämtas från den svenska arbetsmarknaden så blev det kalla handen. Så länge arbetsgivaren erbjuder villkor motsvarande kollektivavtal är det fritt fram.




En asylsökande som fått avslag kan alltså få stanna om han arbetat ett halvt år. Många av dessa asylsökande har betalat människosmugglare hundratusentals kronor för att överhuvudtaget komma hit, hur lätt är det inte för dessa att fixa fram ett intyg från en skum arbetsgivare, kanske mot en liten summa pengar? Möjligheterna till fusk synes oändliga. Har man en farbror som äger en pizzeria så måste saken vara klar direkt, antingen man arbetar på pizzerian eller inte.

En arbetsgivare kan alltså anställa en städare från Indien om han så önskar, samtidigt som vi har en halv miljon arbetslösa i vårt land, vansinne! Eller någon arbetsgivare kanske anställer en läkare direkt från Indien, läkaren pratar kanske pidginengelska så det går säkert bra. Jag sätter en slant på att våra rikspolitiker inte kommer att besöka dessa direktimporterade läkare från Indien när de själva drabbas av krämpor.

Vi lever i en demokrati och jag tänker utnyttja min demokratiska rätt att inte rösta på något parti som har denna typ av arbetskraftsinvandring i sitt partiprogram, detta oavsett att en miljon Svenskar en gång utvandrade till Amerika.

Länk DN
Etiketter: Demokrati, Flyktingpolitik, Systemkritik


posted by Robsten at söndag, november 08, 2009 | 3 comments links to this post

Så fruktansvärt - M i Malmö skall prata med SD

Efter nästa val kan Moderaterna i Malmö tänka sig att prata med SD. Kanske inte prata med SD direkt, men i alla fall inte automatiskt rösta ned deras förslag, i alla fall inte förslag som Moderaterna själva lagt tidigare.


Det är Staffan Appelros i Malmö som gör detta hårresande utspel som nog får Moderaterna på riksplanet att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Hur kan karln göra ett sådant utspel? Vi får förmoda att partiledningen genast tar herr Appelros i örat och begär rättning i ledet. Vi kan ju inte rösta med förslag lagt av råbarkade barbarer som avviker i immigrationspolitiken, hur skulle det se ut? Folk kan ju få för sig att man faktiskt får ha både åsikter och t.o.m. en avvikande mening i frågor där alla ju var överrens. Det kan i förlängningen få oanade följder. Så här står det i SvD.


Oppositionsrådet Anja Sonesson och fullmäktigegruppens ordförande Stefan Lindhe slår däremot ifrån sig när det gäller ett organiserat samarbete.




Men tacka för det, i vårt land pratar vi och samarbetar gärna med allsköns diktaturer. Självklart måste Reinfeldt ge audiens åt folkledare som styr sitt land med järnhand och inte ens vet vad demokrati är för något, om dessa blivit upprörda av skändande teckningar som påminner om profeten Muhammed. Men att tala med de råbarkade Sverigedemokraterna kan det ju aldrig bli frågan om.

Länk SvD

Länk DN

UPPDATERING:


Nu har tydligen order kommit från Moderaterna i Stockholm, rättning i ledet. Appelros har med största säkerhet blivit tagen i örat av Moderaternas PS och tvingas göra åtminstone en halv pudel, eller kanske en tre fjärdedels pudel t.o.m. Han tillbakavisar nu samarbete med de hemska SD.


Länk DN
Etiketter: Demokrati, Nomenklatura, Politisk korrekthet


posted by Robsten at söndag, november 08, 2009 | 3 comments links to this post

lördag, november 07, 2009
Feministen inom mig kom fram

Catwalk är inget som äkta ultrafeminister sympatiserar med. Modevisningar och mode är ju ett sätt att dölja kvinnans rätta natur och ytterst är ju mode och eleganta utmanande kläder till för att behaga det motsatta könet, d.v.s. mannen, en ras som helst skall utrotas enligt feminister som Solana, Rytel och Tiina Rosenberg. Att då visa upp sig på en catwalk och visa sig behaglig inför det motsatta könet måste betrakta som en direkt antifeministisk aktion.


Vi förmodar därför att ultrafeminister världen över skrattade hejdlöst av skadeglädje åt detta mindre lyckade framträdande på catwalken av en ung slank och snygg modell. Själv som ”ickefeminist” försökte jag därför hålla mig för skratt åt missödet och jag förbannade alla som skrattade hejdlöst åt missödet under modevisningen, likt de två manliga feministerna i TV-studion. Till slut, när skorna wobblade som flipperbollar under den smarta eleganta modellen och hon drösade i golvet som en säck potatis så kunde jag inte längre hålla feministen inombords tillbaka längre, utan jag brast ut i ett hejdlöst skratt även jag. Jag skäms vederbörligen och jag borde publicera ett antifeministiskt manifest som botgöring. Vi får väl se om det blir av. Titta gärna på filmen, men kom ihåg! Ni som inte kallar er feminister får absolut inte skratta åt missödet.









Länk SvD

Etiketter: Feminism, Humor


posted by Robsten at lördag, november 07, 2009 | 12 comments links to this post

Vi tittar på de ”bruna rötterna”

Anna-Lena Lodenius gick i en artikel på Newsmill ut och jämförde Sverigedemokraterna med rena nazister. Artikeln var häpnadsväckande och väldigt överraskande. Lodenius har tidigare envist påpekat att SD är ett borgerligt parti, länk. Dock har en tydlig förskjutning kunnat märkas i Lodenius åsikter i takt med SD:s ökande opinionssiffror. När hon så stängde av möjligheterna att kommentera på sin blogg så förstod vi att något var på gång, speciellt sedan en mer extrem framtoning redan kunnat noteras efter Kalibers program om SD.

Lodenius tar i artikeln upp frågan om de påstådda ”bruna och nazistiska” rötterna till dagens Sverigedemokrater. Det hon refererar till när det gäller rötterna är organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt). I artikeln på Newsmill nämner Lodenius en del nazistiska organisationer som inte har några som helst kopplingar till SD. Det går överhuvudtaget inte att hitta några samband mellan de organisationer som Lodenius nämner i sin artikel till varken dagens SD eller gårdagens. Om man går ned till enskilda medlemmar som haft något med en nazistisk organisation att göra så kan man sannolikt hitta svaga kopplingar till SD historiskt sett. Fast då kan man avgjort hitta ännu starkare kopplingar till Centerpartiet och Moderaterna som haft ett antal medlemmar med ett förflutet i organisationer med nazistiska influenser. Med Lodenius logik är alltså Moderaterna och Centerpartiet partier med ”mycket bruna rötter”.

Länk Newsmill Centerns bruna historia

Länk Newsmill Moderaternas bruna historia

När det gäller BSS så hittar inte jag något som skulle kunna betecknas som ”brunt” i denna organisation. Många politiskt korrekta personer skulle avgjort kalla organisationen ”främlingsfientlig”. Tittar vi i t.ex. Wikipedia så ser vi inget som ens liknar den politiskt ”bruna” färgen. Källorna till artikeln om BSS i Wikipedia är dessutom av Anna-Lena Lodenius och Expos Daniel Poohl. Inte ens när källorna är dessa allt annat än objektiva personer så hittar vi något som kan kopplas till den ”bruna” rörelsen. Vi kan också konstatera att Lodenius refererar till sig själv när hon tar upp allt prat om ”bruna rötter”. Det här är inte ett värdigt offentligt demokratiskt offentligt samtal helt enkelt. De personer som ges utrymme i den offentliga debatten har i princip sig själva som källor. En annan offentlig erkänd forskare på området, Helene Lööw nämns i Wikipedia, så här står om hennes uppfattning om SD.


Forskaren Heléne Lööw, som följt Sverigedemokraterna i många år och ofta används av medier som en expert på partiet, har vid flera tillfällen uppgivit att partiet är demokratiskt och inte rasistiskt, nationalsocialistiskt eller främlingsfientligt


Länk Wikipedia Lööw (stycket kontroverser)

Länk BSS program

Länk BSS Wikipedia

En annan gren på de s.k. ”bruna rötterna” är ett parti som hette Sverigepartiet. Jag har läst en del om partiet på Wikipedia samt hört en del radiosändningar på YouTube från partiets sändningar och det är knappast värt att ens nämna detta parti. Jag uppfattar partiets tillkomst som ett taffligt försök att samla krafter mot den förda immigrationspolitiken och partiet bestod av en allsköns samling människor som i princip alla uppträdde oprofessionellt i mer eller mindre grad.

Knappt någon i det kaotiska partiet lär ha ”bruna” tendenser men det skulle sannolikt gå att plocka ihop ett stort antal mer eller mindre olämpliga uttalanden från partiets företrädare. Det skulle på samma sätt gå att plocka ihop ett oändligt antal olämpliga uttalanden från människors diskussioner från Sveriges alla köksbord, fört av det Hägglund kallar ”verklighetens folk”, dessa människor är ju inga politiker. Inte heller de ”eldsjälar” som företrädde Sverigepartiet kan kallas politiker, någonstans måste vi ju ändå dra gränsen. Att några personer från Sverigepartiet var med och bildade Sverigedemokraterna var naturligt beroende på hur den politiska situationen såg ut i det politiskt homogena Sverige på den tiden. Desperata människor försökte helt enkelt skapa något slags motstånd mot den förda immigrationspolitiken.

Är det någon som tvivlar på mina ord så kan ni lyssna på denna radiosändning som Sverigepartiet gjorde. Partiet bestod av en brokig samling människor som desperat försökte skapa något slags politiskt motstånd mot den förda politiken. Det är inte genomtänkt, professionellt eller planerat, men Lodenius är tacksam för dessa människors desperata ”David mot Goliat” kamp, som fördes med mycket hjärta men kanske inte lika mycket hjärna.




Etiketter: Demokrati, Politisk korrekthet, Sverigedemokraterna


posted by Robsten at lördag, november 07, 2009 | 6 comments links to this post

fredag, november 06, 2009
Alla dessa ”experter”

Det finns experter på alla områden, också politiska områden. Självklart finns det experter på partier som Sverigedemokrater. En sådan expert är Anna-Lena Lodenius, hon har hyst ett intresse över det vanliga för SD utan att dela partiets åsikter, tvärtom. Lodenius har pratat med ett stort antal företrädare för SD genom åren. Vid riksårsmötet i Karlstad 2008 tog hon alla chanser att prata med så många hon kunde. Jag såg henne själv stå och småprata med en hög företrädare i en timme nästan, hon såg inte ut att lida av några antipatier vid det samtalet i alla fall.

Under en period gjorde Lodenius ganska objektiva inslag och reportage om SD. Inte så att de var helt objektiva och hon kom inte i närheten av Guillous reportage, men det var inte alltför överdrivna bilder hon målade upp för sin publik. Ungefär vid tiden när redaktionen Kaliber avslöjade sitt mullvadsarbete, våren 09, så kunde undertecknad och en hel del andra människor märka en tydlig förändring i tonläget, Lodenius blev mer aggressiv och tonläget blev ett annat. Borta var de relativt objektiva analyserna och det milda ordalagen, nu bredde Lodenius på allt vad hon kunde och de stigmatiserande prefixen blev allt fler och grövre.

Så kom då artikeln på Newsmill som fick t.o.m. en luttrad cyniker som mig att tappa hakan. Vi skall påpeka att Lodenius någon vecka innan hon publicerade artikeln förberett sig bl.a. genom att ta bort kommentarsfunktionen på sin blogg. Själva artikeln är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag, så här skriver Lodenius bl.a.


Sverigedemokraterna har ett förflutet med betydligt fler bruna inslag, men de som bildade partiet insåg med tiden det taktiska i att hålla undan Hitlerbilder och judehat för att inte skrämma iväg alltför många potentiella väljare.


Man häpnar! Hitlerbilder? Här går Lodenius över alla gränser, det finns sannolikt ingen i SD som skulle ens drömma i sin värsta mardröm om att inneha en Hitlerbild. Det här är slaskjournalistik som passerat gränsen till det åtalbara. SD är det mest Israelvänliga partiet i vårt land just nu, att då ens nämna ”judehat” är inget annat än ren lögn. Det enda Lodenius är ute efter är att ”skrämma bort väljare”. Vi är inte så dumma att vi inte märkt att Lodenius tonläge förändrats just i samband med de ökande opinionssiffrorna. Man skulle förmodligen kunna rita upp en korrelationskurva som stämmer till 100 procent på just detta. Ännu ett axplock av Lodenius propaganda låter så här.


En huvudfråga för alla dessa organisationer är att Sverige och svenskheten är hotad, detta antagande genomsyrar deras politik på alla områden.


Ja vissa värden i vårt land är hotade anser jag, är jag nazist för det? Sverige går fel väg. När jag växte upp var Sverige ett tryggare och bättre land på många sätt, jag är dessutom så gammal att jag vet att jag har rätt. Vi väljer inte politiker för att de skall göra vårt land till ett sämre ställe att leva och bo på, det borde var en självklar demokratisk princip. Men det är just det våra nuvarande riksdagspartier är så rörande överens om. Det är i själva verket Lodenius som springer de odemokratiska krafternas ärenden. Vidare i artikeln står det så här.


En återkommande tanke hos de fyra organisationerna är att det finns en stor mängd personer som fått svenskt medborgarskap på "felaktiga grunder". SD vill därför göra det svårare att bli svensk medborgare.


Det är bevisligen så att vissa individer t.ex. köpt sitt uppehållstillstånd och sedan fått medborgarskap. Det finns ett exempel på en individ som satt i fängelse för grovt brott och erhöll svenskt medborgarskap, samtidigt som åklagare arbetade på att få honom utvisad på livstid från vårt land. Är inte det att få medborgarskap på felaktiga grunder? Är man nazist om man vill höja ribban för medborgarskap till den nivå en massa andra europeiska stater har? Enligt Lodenius måste Finland vara mer nazistisk än Tyskland under 30 och 40-talet. Till slut skriver Lodenius så här i sin artikel.


SD-ledningen politiska projekt är att göra partiet rumsrent, minst av allt vill SD bli jämfört med ännu mer främlingsfientliga och högerextrema grupper.


Det finns i själva verket ingen poäng att jämföra SD med partier det inte har några beröringspunkter med. Man kan jämföra vilket parti som helst, Moderaterna eller Socialdemokraterna, med vilket annat parti som helst, alltid hittar man någon parallell. Det är inget annat än Guilt by association på hög nivå att göra sådana jämförelser.

Vi lever i en demokrati med yttrandefrihet, Lodenius kan skriva vad hon vill och motarbeta vilka partier hon vill. Men de metoder hon använder är lögnaktiga och spelar på tekniker som Guilt by association och stigmatisering. Lodenius och hennes likasinnade utsätter vanliga politiskt intresserade personer för hat och hets från politiska motståndare. Hon eldar på de grupper som vill motarbeta SD med alla metoder, inklusive våld och mobbning, för det kan vi aldrig förlåta henne. I själva verket är det Lodenius själv som använder de propagandametoder nazisterna t.ex. använde mot judarna på 30-talet.

Länk Newsmill Lodenius


Etiketter: Demokrati, Idédebatt:, Politisk korrekthet


posted by Robsten at fredag, november 06, 2009 | 20 comments links to this post

onsdag, november 04, 2009
Ett felaktigt rättssystem

I alla demokratiers rättssystem måste vissa principer gälla för att detta system skall fungera. En av principerna är att rättssystemet måste ha en viss folklig förankring, människor i gemen måste ha förståelse för lagstiftningen och de straff som döms ut. I annat fall undergrävs förtroendet och respekten får rättssystemet, människor känner inte att de har varken förankring eller sympati för systemet.


Vi läser i dagens SvD om Per-Anders Pettersson som ingrep kraftfullt, måhända lite för kraftfullt när en kvinna blev attackerad utan någon som helst anledning. Pettersson har blivit dömd till ett års fängelse (ovillkorligt) som tack för att han räddade en kvinnas liv. Så här står det i SvD.


En torsdagseftermiddag 2006 stoppade en kraftigt berusad man en bil på vägen mellan Borlänge och Vansbro i Dalarna, i närheten av byn Nås. Mannen lade sig först på huven, kom ned på marken och öppnade sedan bildörren. Han hävde sig in över en 68-årig kvinna som körde bilen och tog tag om halsen på henne.
På håll såg Per-Anders Pettersson och några andra vad som hände och gick mot bilen och skriken.
– Hon skrek så att det lät som om man stryper en katt. Det var våldsamt, berättar han för SvD.se.




Mannen som Pettersson oskadliggjorde attackerade kvinnan helt oprovocerat, enligt vad vi kan sluta oss till i artikeln så kan det vara så att Pettersson räddade livet på kvinnan med sitt ingripande. Vad blev straffet för mannen som attackerade kvinnan? Så här står det i SvD.


26-åringen dömdes för misshandel av kvinnan till villkorlig dom och skadestånd på 8100 kronor.




Mannen som oprovocerat attackerade kvinnan kom undan med villkorlig dom, Pettersson som hjälpte kvinnan blev dömd till ett års fängelse ovillkorligt. Detta är helt oförståeligt för allmänheten och strider mot det allmänna rättsmedvetandet. Det görs också alldeles för liten skillnad på logiskt våld och oprovocerat våld i svensk lagstiftning och rättspraxis. Det måste helt enkelt bli en ändring på detta svåra missförhållande.

Därefter läser jag i DN om en man som när han var 16 år helt oförståeligt mördade en flicka på 17 år. Flickan lär ha sagt ”något ofördelaktigt” om 16 åringen, detta är enda förklaringen till mordet på en ung flicka som hade hela livet framför sig. Så här beskrivs mordet i DN.


När flickan var medvetslös, blev hon våldtagen av 17-åringen. Sedan släpade han henne till en bäck, och lade eller kastade henne så att hon låg med ansiktet under vattnet. Därefter dolde han kroppen med grenar och kvistar.

Man grips av svåra äckelkänslor när man läser om det bestialiska mordet och man vill inte ens tänka på hur de anhöriga känner det. Mina sympatier går till de anhöriga som blir dubbelt bestraffade, först mordet på deras dotter utan anledning, sedan det så kallade ”straffet” för gärningsmannen. Så här står det i DN om vilken påföljd den nu 17 åriga pojken kan tänkas erhålla.


Lagen anvisar att man ska döma till sluten ungdomsvård. Maxstraffet där är fyra år. Jag anser man ligger nära det i det här fallet. En vuxen person hade kunnat få livstids fängelse, säger åklagare Edsbagge.





I liknande fal har ungdomar endast fått 20 månaders sluten ungdomsvård. Då ligger vi i närheten av det straff Pettersson har fått för att ha hjälpt en kvinna som blev allvarligt attackerad. Detta är horribelt och mycket få människor kan förstå hur lagen fungerar i fall som dessa. Nästan ingen människa tycker att det finns någon rättvisa i dessa märkliga påföljder och respekten för hela rättssystemet urholkas. Fortsätter denna utveckling och om inget görs åt dessa groteska missförhållanden i vår rättspraxis och lagstiftning finns en uppenbar risk att människor börjar ta lagen i egen hand.

Länk SvD

Länk DN
Etiketter: Juridik, Politik, Systemkritik


posted by Robsten at onsdag, november 04, 2009 | 20 comments links to this post

Kulturetablissemanget förnekar sig inte

På SvD kultur recenseras Kents senaste skiva som heter ”Röd”. Medlemmarna i gruppen Kent med Joakim Berg hör väl kulturetablissemanget vid detta laget och de tar enligt artikeln politisk ställning i den fråga som spelar roll i dagens Sverige när de två blocken närmat sig så mycket att själva valet mellan dem börjat förlora i betydelse. Så här står det i recensionen.



Skivan heter Röd och i texthäftet har konstnären och klubbentreprenören Makode Linde effektivt illustrerat just de där raderna med briljanta kollage där en ängel i Ku Klux Klan-huva och ett nät i famnen vakar över två svarta barn som redan balanserar på en väldigt svag bro över en fors.
Det är de skarpaste teckningar av Jimmie Åkesson och Göran Hägglund som har publicerats i år.




Jasså en bild av en ängel med Ku Klux Klan-huva är en skarp bild av Åkesson och Hägglund, så otroligt konstnärligt och finurligt. Framställs dessa bilder under kulturell flagg blir det dessutom lite svårt att bemöta dem. I rena faktadebatter så går det inte så bra för etablissemanget men inom musik och annan kultur går det ju lite bättre, där behöver man inte löpa någon risk för eventuella mothugg.

Sverige är på många sätt ett sämre land att leva i än för 30 år sedan. Samhället förfaller och de som mår sämst är ungdomar från våra ”nya” enklaviserade förorter. Det går bakåt på de flesta andra områden också, men den som ifrågasätter utvecklingen är ”ond” och skall förses med Ku Klux Klan-huva. Förfallet och erosionen av vårt samhälle applåderas av det kulturella etablissemanget i form av någon missriktad ”humanism” som gör att ingen längre mår bra i vårt samhälle.

Programmet Debatt gick på SVT i går kväll och en hel hop arga flyktingförespråkare gav sig på Migrationsverkets chef som fick backa av det massiva trycket från diverse ”humanister” som förmodligen aldrig satt sin fot i våra förorter. Det fanns mycket få som kunde ge de ivriga och aggressiva flyktingförespråkare mothugg och hela panelen var märkligt sammansatt, det var spel mot ett mål. Hur har programledaren Belinda Olsson tänkt? Skulle det inte vara debatt i studion?

Länk SvD



Länk SVT Debatt

UPPDATERING:



DN har också en recension av Kents senaste platta "Röd". Det är en någon invecklad och överambitiös recension tycker jag. Johanna Paulsson från DN lägger dock inga politiska vinklingar på plattan som Lokko gjorde, det indikerar att den politiska vinklingen var Lokkos egen. Så här står det i Paulssons artikel.



Deras åttonde album är delvis inspelat i den legendariska Hansastudion och musiken landar ofta i vad jag tror att en vän till mig skulle beskriva som bögdisco i Berlin på 90-talet. Inte bara för att Eskilstunas Depeche Mode valt att göra sin enda stora intervju före skivsläppet just i gaytidningen QX.

Medlemmarna säger sig vara ”jäkligt trötta på den typiskt manliga bredbenta rocken med allt vad det innebär”.



Ja och precis därför väljer jag att här lägga ut lite typisk feminin, smalbent bögrock som jag gillar skarpt.





Länk DN
Etiketter: De tre eliterna, Flyktingpolitik, Politisk korrekthet


posted by Robsten at onsdag, november 04, 2009 | 28 comments links to this post

tisdag, november 03, 2009
Vad är det som är bättre?

Våra rikspolitiker talar sig varma för globalisering, öppna gränser och EU, detta har de talat om i minst ett par decennier nu. Vi är med i EU, vi har öppna gränser och vi borde alla leva i den bästa av världar. Nu menade nog ingen politiker att vi plötsligt skall hamna i någon form av paradis bara för att vi genomförde de föreslagna förändringarna. Men har vårt samhälle överhuvudtaget blivit bättre och tryggare?


Samtidigt har allt mer ansvar lyfts från ungdomar och dess föräldrar. Mer ansvar har lagts på landets skolor som ju är en institution man kan lägga ansvar på utan att förlora alltför många röster vid nästa val. Om någon mobbas så får skolan betala skadestånd (vilket i.o.f.s. kan vara rimligt i vissa fall) men det andas inte ett ord om ansvaret för dem som gör sig skyldig till övergreppen. Mer och mer ansvar har lagts på skolor och enskilda lärare samtidigt som mindre och mindre ansvar har lagts på den enskilde individen och föräldrar.

När polisen ingriper vid anlagda bränder och andra oroligheter som attacker mot räddningstjänsten så blir det ofta polisen som anklagas för ”bristande dialog”. Ett enda förfluget ord från en enskild polisman väger tyngre, enligt media och vissa av våra politiker än mordbrand, stenkastning mot statens och kommunens tjänstemän samt våldsamt upplopp.

Vi är många som kritiserat den sista tidens utveckling men utrymmet i våra medier är minimalt för denna kritik jämfört med det utrymme enskilda aktörer inom media och politiker får. Vi måste fråga oss om detta är det samhälle vi verkligen vill ha och om en majoritet av befolkningen står bakom denna utveckling. Är samhället tryggare och livskvaliteten högre nu är på t.ex. sjuttiotalet? De som har någorlunda bra arbeten har det materiellt sett bättre nu än på sjuttiotalet, det är nog sant, men livskvaliteten då? Det fanns brottslighet och allehanda ungdomsbrottslighet på sjuttiotalet också, men kände man samma otrygghet när man gick från tunnelbanan vid sen timme på den tiden? Brann det skolor och bilar på sjuttiotalet? Har vi i god demokratisk ordning själva valt denna utveckling?



Länk skolbränder MSB
Etiketter: Demokrati, Idédebatt:, Samhälle


posted by Robsten at tisdag, november 03, 2009 | 13 comments links to this post

måndag, november 02, 2009
Farlig väg för demokratin

I en artikel i DN opinion så resonerar ledarredaktionen om den politiska utvecklingen i vårt land och det allmänt erkända faktum att de två blocken i svensk politik, det ”rödgröna” blocket och Alliansen närmat sig varandra politiskt. De har definitivt närmat sig varandra i ekonomisk politik. Bilden när det gäller ideologisk politik är mer oklar, men de flesta bedömare anser att de båda blocken närmat sig varandra även där. Vi kan fråga oss i vilka ideologiska frågor de två blocken i sådana fall fjärmat sig från varandra? Det är inte i EU-frågor, det är inte i immigrationsfrågor eller integrationsfrågor, det är inte i kriminalpolitik heller. Möjligtvis kan ett visst avstånd märkas i skolpolitiken, men det är å andra sidan ett område där de sällan debatterar med varandra. Så här står det i DN.


En kvalificerad gissning är att den huvudsakliga skiljelinjen mellan blocken kommer att centrera kring socialdemokraternas krav på höjd a-kassa och alliansens fortsatta jobbskatte¬avdrag. Det jämna opinionsläget gör att ingen sida vågar vara särskilt visionär eller avvika för mycket från motståndarsidan.


Skall hela vår demokrati handla om A-kassan och jobbskatteavdraget? Det är ju de facto det val väljarna i praktiken har om de inte skall lägga sin röst på uppstickarna SD eller PP. Det kan inte vara meningen med vår parlamentariska demokrati att partierna i kamp om väljarna skall föra samma politik och inte våga föra fram några ideologiska frågor. Detta är ett underbetyg för demokratin. När sedan våra medier och det samlade politiska etablissemanget gemensamt bildar front mot uppstickarpartier så kan man på allvar ifrågasätta den demokratiska utvecklingen i vårt land. Vidare står det i artikeln.


Trängseln i mitten kan ses som ett uttryck för att partierna anpassat sig till vad svenska folket vill ha – inga experiment. Men alliansen vann valet 2006 för att man hade en vision som gick bortom procentsatserna: kampen mot utanförskapet. Göran Persson framstod som en trött förvaltare av makten och förlorade.


Trängseln i mitten kan ses som ett uttryck för att partierna försöker maximera sina röster. De lämnar väljarna på flankerna för att det helt enkelt inte finns något annat parti att välja på än det gängse. Rörelsen till en tänkt mittlinje kan alltså ske utan att väljarna rör sig en millimeter i sin politiska uppfattning, så länge inget nytt parti på den blottlagda flanken uppstår. Ledarredaktionen drar medvetet eller omedvetet fel slutsats här. Jag håller med redaktionen om att Alliansen hade en vision bortom procentsatserna, som de dessutom lyckades föra fram på ett hyggligt sätt.

Jag håller inte med redaktionen om att det var någon kamp om ett utanförskap som var den stora visionen. Hur många väljare, som befann sig i ett ”utanförskap” var det som bytte block? Inte så många att det avgjorde valet i alla fall, återigen en märklig slutsats av redaktionen. I stället var det en protest mot Socialdemokraternas vana att lösa alla problem med skattehöjningar som fick människor att till slut vända partiet ryggen. Arbetande människor var innerligt trötta på den eviga universallösningen på alla problem, höjd skatt och sämre pensioner. Dessutom har redaktionen rätt i att Persson nog började fundera mer och mer på sin herrgård än på den politiska vardagen. Efter Persson var det ett stort tomrum i det socialdemokratiska partiet, det fanns ingen annan naturlig ledare eller röstmagnet, ingen med de nödvändiga personliga egenskaperna.

Länk DN


Etiketter: Demokrati, Nomenklatura, Politik


posted by Robsten at måndag, november 02, 2009 | 1 comments links to this post

söndag, november 01, 2009
Tuffa kongressdagar

Det är tuffa kongressdagar när Socialdemokraterna skall lägga ut riktningen för framtidens politik. Det är Ipred-lagar och samarbetet med de "Rödgröna" inför valet. Bosse Ringholm är en trotjänare som kanske hört det mesta förut. Alla argument, alla konstiga förslag från ungdomar som vill kämpa sig fram i politiken och bli en ny...Göran Persson, ingen vill nog bli en ny Sahlin. Ringholm har sett ungtuppar som vill visa upp sig, han har hört alla floskler om jämlikhet, han har hört allt tal om rättvisa och solidaritet. Ändå så vet han att allt förblir som det alltid varit i politikernas korridorer. Vem får de tunga posterna? Vem gör ett hopp i karriären? Vem ligger bra till hos PS? Jag förstår Bosse Ringholm, politik kan vara outhärdligt förutsägbart. Jag spekulerar i om Ringholm hellre skulle befunnit sig på en viss fotbollsläktare och sett en viss match denna dag.







Länk DN Kongress



Länk SvD Fotboll



Länk SvD Kongress





Etiketter: idrott, Politik


posted by Robsten at söndag, november 01, 2009 | 10 comments links to this post
Hitta gamla klasskamrater Stay Friends Stolt medlem av:

Nätverk mot politisk korrekthet

--------------------------------------------------------------------------------
Nätverk mot politisk korrekthet
No results
Powered by Y! Pipes™Get This» Gratis SMS
Previous Posts
Stäng igen porten
Så fruktansvärt - M i Malmö skall prata med SD
Feministen inom mig kom fram
Vi tittar på de ”bruna rötterna”
Alla dessa ”experter”
Ett felaktigt rättssystem
Kulturetablissemanget förnekar sig inte
Vad är det som är bättre?
Farlig väg för demokratin
Tuffa kongressdagar

Archives
oktober 2004
november 2004
december 2004
januari 2005
februari 2005
mars 2005
april 2005
maj 2005
juni 2005
juli 2005
augusti 2005
september 2005
oktober 2005
november 2005
december 2005
januari 2006
februari 2006
mars 2006
april 2006
maj 2006
juni 2006
juli 2006
augusti 2006
september 2006
oktober 2006
november 2006
december 2006
januari 2007
februari 2007
mars 2007
april 2007
maj 2007
juni 2007
juli 2007
augusti 2007
september 2007
oktober 2007
november 2007
december 2007
januari 2008
februari 2008
mars 2008
april 2008
maj 2008
juni 2008
juli 2008
augusti 2008
september 2008
oktober 2008
november 2008
december 2008
januari 2009
februari 2009
mars 2009
april 2009
maj 2009
juni 2009
juli 2009
augusti 2009
september 2009
oktober 2009
november 2009
Om mig

Namn: Robsten
Plats: STHLM, Sweden
Mitt politiska intresse väcktes av att jag flyttade till ett invandrartätt område, började fundera på hur saker och ting blivit som de blivit och varför politiker ljuger och inte gör något åt de problem som är uppenbara och alla kan se. När jag sökte efter orsaker till detta hittade jag en orsak som överskuggade alla andra orsaker, det var den politiska korrektheten, dagens hot mot yttrandefrihet och demokrati.

Visa hela min profil



--------------------------------------------------------------------------------