Vittinge som kommer få tågstation igen

Vittinge - Morgongåva - området, det område som vi stundtals kallar Vittinge församling och stundtals för Vittinge socken, är en av vårt lands allra äldsta kulturbygder. Denna del av landskapet låg högre än sina omgivningar, där havet länge efter inlandsisen dominerade. Den drygt kilometertjocka inlandsisen hade med sin tyngd pressat ned landmassan hundratals meter. Men sedan isen hunnit dra sig tillbaka från nuvarande Mälarområdet, höjde sig landet sakta och de norra delarna av landskapet blev torrlagda. Men vårt område var ännu skärgård så sent som på järnåldern och här har de äldsta boplatserna sedermera hittats. De första människorna invandrade västerifrån till de högst belägna delarna av området ungefär vid tiden 5000-4500 f.Kr.

Vid Ramsjö i Morgongåva ligger Upplands äldsta boplats från stenåldern och ger spår av våra tidigaste kulturer för 5 000 år sedan. Där finns bevarade gravfält och genom utgrävningar har man hittat redskap, vapen och verktyg, bl.a. lihultsyxor och trindyxor från mesolitisk tid (5 000-3 000 år f. Kr.). De äldsta bosättarna från denna tidsålder var jägare och fiskare. Fynden tyder på en i stort sett kontinuerlig bosättning genom hela stenåldern.

Under yngre stenåldern (3 000-1 500 f. Kr.) började människornas levnadsförhållanden att förändras. Fångstkulturen föll efterhand tillbaka och en begynnande bondekultur uppstod. Människor övergick till att bli bofasta, hålla boskap och odla grödor.

Under järnåldern, 400 f. Kr.– 1050 e. Kr., hade hela det nuvarande norra Mälarområdet höjts över vattnet. Under medeltiden togs området på allvar i bruk för bebyggelse, som koncentrerades till jordbruksområdena norr om Mälarområdets våtmarker. Dessa bördiga områden har sedan dess varit centrum för jordbruk från järnåldern och fram till idag.

En karaktäristisk och betydande grupp av fornlämningar från järnålderns slutskede är runstenarna. Runristandet omfattar sammantaget perioden 1000-1150. Det är intressant att notera att 50 % av alla svenska runstenar finns i Uppland. I Vittinge socken är sex runstenar kända. Två av stenarna står 100 meter norr om väg 72, precis där man kommer in i Morgongåva samhälle österifrån. Platsen är för övrigt intressant av det faktum att kullen är en gammal boplats från den tid när de första bosättarna kom till området.
En omtalat vacker runsten i grå granit står på kyrkogården i Vittinge, alldeles intill klockstapeln.

Folk och nöjen under 1800-tal.Ett av få ”nöjestillställningar” under denna epok var offentliga avrättningar, av vilka den sista i vår bygd genomfördes år 1848, alldeles i grannskapet av Vittinge by. Petter Brunnberg och Petter Beck stod anklagade för att ha mordrånat makarna Olof Thomsson och Greta Olsdotter, i deras bostad. Några blodindränkta spår i form av bl.a. en kniv hittades och de båda gripna erkände strax därpå, mycket beroende på att en pojke i bygden vid förevisningen av kniven upplyste om att ”det är pappas kniv”. De båda förövarna fördes till avrättningsplatsen strax norr om Skärsjön vid Torstuna officiella avrättningsplats och halshöggs utan större ceremonier, varvid nyfikna, som historien berättar, som klättrat upp i omkringliggande träd för att få en bättre insyn i förrättningen, chockades av synen av rullande huvuden och ramlade ner med ett ljudligt brak.

Sockenmagasinet. Tanken att magasinera spannmål under goda år för att bättre kunna reda sig vid sämre år är mycket gammal. Därför uppstod tidigt principen om organiserad samverkan för detta ändamål. År 1750 bildades i november månad i Vittinge en förening om ett sädesmagasin. Stadgarna fastställdes av Kungl. Maj:t året därpå och på konungens inrådan byggdes sockenmagasinet invid kyrkan år 1752. Avsikten var, som ovan nämnts, att samla de goda skördeårens överflöd för sämre tider. Men magasinet skulle även ha funktionen som fattigmagasin. Härifrån utbetalades regelbundet understöd till socknens fattiga, i regel änkor och avskedade soldater. Alla fick lov att vara med i detta insamlande, allt efter tillgång. Ett sockenmagasin hade i princip funktionen som lokal bank. Tre s.k. disponenter med var sin nyckel till tre olika lås svarade för kontroll och säkerhet.

Vittinge socken från 1800 till 1920.Vittinge socken bestod år 1805 av en befolkning om 550 män och 566 kvinnor, inalles 1 116 personer. Befolkningen bestod förutom präster av 1 lärare, 1 studerande, 1 underofficer, 19 soldater, 111 bönder, 29 torpare, 17 backstugugubbar, 25 åldrige och bräcklige bönder som upphört att arbeta, 115 bonddrängar, 1 skomakare, 2 skräddare, 1 smed, 118 pigor, 2 tegelbruksarbetare, 6 kolare, 2 mjölnare och några ytterligare ej specificerade personer. Detta var i stort sett bestående fram till 1850.Även om Vittinge socken mer än något annat har varit en jordbruksbygd, finns ändå en betydande industriepok att imponeras av. Den som idag passerar Molnebo ser en ståtlig herrgård med ekonomibyggnader i ett i övrigt tomt och öde område. Denna idyll har dock inte alltid rått. Vi befinner oss istället i industrins centrum under 1800-talet. Här startade en gång vid 1800-talets inledning en epok av järnhantering som snart skulle vara så omfattande, att man kan säga att Molneby blev industrialismens öga i det som idag är Heby kommun. Denna verksamhet upphörde 1880.När en epok går i graven, föds en annan. AB Westerås Lantbruksmaskiner startade en industriepok i Morgongåva kring sekelskiftet, när företaget flyttade dit från Västerås år 1898. I stället för järn blev det således lantbruksmaskiner som Morgongåva blev känt för bland lantbrukare över hela världen. Under namnet AB Westeråsmaskiner fortsatte verksamheten och produktionen fick en blomstringsperiod efter krigsslutet 1918 genom att företaget elektrifierades. Under 1980-talet avvecklades efter hand verksamheten

Tiden 1920-1970.Efter valet 1919 hade Vittinge fått sin första kommunalfullmäktige, vilken ägde att besluta på samtliga röstberättigades vägnar. Fullmäktige bestod av 25 ledamöter. När utredningen om ny indelning av borgerliga kommuner från 1952 stod klar förblev Vittinge kommun kvar som självständig kommun, trots det låga befolkningsunderlaget. Men vid nästa omorganisation upphör Vittinge kommun 1971 och sammanslås med andra socknar till Heby kommun.Folkmängden i socknen uppgick vid mitten av 1700-talet till omkring 900 personer. Hundra år senare hade den ökat till 1150 personer. Vid sekelskiftet 1900 fanns det 2156 invånare och 1946 hade antalet stigit till 2773. Sedan 1980 har folkmängden varit förhållandevis konstant med ca 2500 invånare. Inom Vittinge socken har funnits ett betydande antal tegelbruk. Råmaterialet – leran, som var varken för fet eller mager och som är rik på järnoxid – fanns på de bördiga jordbruksslätterna. Skattmansö bruk, som uppfördes i slutet av 1700-talet blev det första. Sedan dröjde det nästan hundra år innan nästa bruk kom till stånd. Det var det s.k. Haulinska bruket, uppfört omkring 1880, det bruk som idag är ”Vittinge taktegelfabrik”, Sveriges nuvarande enda genuina taktegelfabrik.
Vid Ösby gård upprättades år 1897 ett tegelbruk av pojkarna Wilhelm Lundqvist och Gustaf Huddén, ett bruk som redan första året producerade 100 000 taktegel och 50 000 murstenar, allt handskuret. Imponerande för den tiden. Bruket varade sedan ända till 1979, då en allmän krisperiod omintetgjorde fortsatt verksamhet. Vidare fanns en tid Boksta tegelbruk, det yngsta i socknen, inrättat år 1911, men som också föll, då efterfrågan kraftigt minskade runt 1970.

Vittinge kyrka. Kyrkan i Vittinge är en korskyrka uppförd i sten med vitputsade fasader och med taket klätt med falsad kopparplåt. De äldsta delarna av kyrkan härrör från 1200-talet, även om en del forskning pekar på att där fanns ett kristet tempel i trä redan på 1100-talet. Omkring år 1300 utgjorde kyrkan en långsmal, rektangulär byggnad försedd med tunnvalv, sannolikt av trä. Under 1400-talet tillbyggdes sakristia och vapenhus. Vid denna tid tillkom de tidstypiska valven, slagna i tegel, som dekorerades med målningar i Albertus Pictors stil. En ökande folkmängd medförde att man omkring mitten av 1700-talet beslöt att utvidga kyrkorummet. De ursprungliga planerna på att utbyggnaden skulle resultera i en korsformad kyrka skrinlades och endast den norra korsarmen kom till utförande. Kyrkan anses ha året 1308 som födelsedatum och 700-årsfirandet under 2008 var omfattande.

Sockenstugan. ”Om dessa väggar kunde tala”. Det lilla rödmålade huset i sydvästra hörnet av kyrkogården, sockenstugan, har varit med om mycket. Här har sedan århundraden tillbaka alla viktiga beslut fattats som berört bygden, socknen och sedermera även kommunen. Byggnaden fanns på 1600-talet. Socknens allmänna rådslag har hållits där sedan mycket lång tid tillbaka. Vid sockenstugan skrevs även soldater ut till fälttåg i främmande länder.