En lokförare minns

av Gary , Märsta, fredagen 21 september 2012, 15:16:09 Orkar ni med mer ur mina små grå och mina annotationsböcker? Igår och idag, för 30 år sedan. Som jag, med hjälp av min annotationsbok, minns natten mellan måndagen och tisdagen 1982-09-20 – 21. Efter en ledig helg med SKÅJ-iga smutsiga jobb, med renovering av B 1269, var det dags att göra skäl för fattigvårdsbidraget (lönen). Tur 113 -114 En natt blir det till att stå med utsträckta armar hela tiden mellan kl 2200 och 0600. Jag kommer att ha vänster hand på direktbromsen, höger hand på säkerhetsgreppet på pådragsratten och huvudet ute genom det öppna fönstret på sidodörren. Jag skall till Tomteboda så jag kliver av pendeln vid Karlberg kl 2115 och går över spåren U1, D2, M, D1 till gångstigen intill spår V1 mot Tomteboda. Huvva! Fy på mig för mitt otillåtna spårspring. Jag gör som 99,99998 % av alla som skall till Tm. Jag vinkar in till Tågx och hejar på ”gubbarna” innan jag går upp till norra ändan och ”byter av” kollegan på TM2. Loket står tyst och stilla med nedtagen strömavtagare. Det är ganska tyst på bangården och man hör mest ett svagt buller från trafiken runt omkring och något enstaka tåg som passerar utanför Tm. Loket har nog inte stått så länge för det pyser fortfarande från några otäta packningar och ventiler. Ett snabbt varv runt och sedan upp på loket, Ud 849. Jag ser lappen som kollegan har skrivit ”Allt OK”. En snabb blick runt i hytter och kontrollerar att allt ser normalt ut. En titt i blocket för skadeanmälan och där står det att batteriet i handlampan behöver bytas. Det var allt så jag kollar om det finns något huvudbehållartryck kvar. Ca 4, lite i minsta laget så jag slår på hjälpkompressorn innan jag trycker på upp/till knappen. Efter en stund så kommer det bekanta ljud från loktaket som börjar med lite knarrande och slutar med ett kling och ett knastrande ljud. Sedan blir det tyst därifrån. Jag sticket ut huvudet genom dörrens öppna fönster och kontrollerar att strömavtagarens toppskena ligger an mot kontaktledningen. Det är viktigt för om det finns ett litet luftgap mellan dessa delar så bildas en kraftig gnista där och då riskerar kontaktledningen att bli så varm att den bränns av. Inte så bra om det händer. Jag trycker i huvudbrytaren med upp/till knappen och loket vaknar till liv, förhoppningsvis. Den långsamgående kompressorn startar med sitt omisskännliga dunkande. Dags att stänga av hjälp kompressorn och provköra loket. Jag tänder frontlyktorna runt om och den södra röda baklyktan. Tja, allt verkar ok så jag kliver ner och kontrollerar strålkastarna och baklyktan och skall gå in i manskapsrummet när jag möter min kollega som just sätter fart på Tm1 (Ud 856+850). Jag går in och lägger mina mackor i kylskåpet, tar en kopp kaffe, och sätter mig och snackar med mina forna arbetskamrater från min tid som växlare här 1975 -1977. Resten av nattgänget droppar in en och en tills alla är på plats. På natten i Tomteboda var bemanningen i norra änden två man i tornet, en växlingsledare, 5 skjutspassare, en tågdragare/avhängare, två koppellossare, en skrivare och en i norra bocken. Sedan var vi ju två lokförare också. Skjutspassarna fördelas till: Framsidan, spår 5 – 10, en man Mitten, spår 11 – 22, två män Baksidan, spår 23 – 33 två män En stund före 22 går skrivaren ut och tar upp tåget och koppellossarna går ut och förbereder vagnarna åt avhängaren. Det går till så att alla bromsar lossas och med ledning av vagnskorten så kliver man in under buffertarna, med en teknik som man får lära sig på växlarkursen, och där lossas koppel en tre, fyra varv, lossar och hänger upp huvudledningsslangarna där avhängaren skall dela på vagnarna på vallen. Det blir lätt drygt en mil var under en natt med hundratals koppellossningar att göra. Man har provat att använda listorna på vad ankommande tåg medför men det var ofta inte helt i ordning och det resulterade i en massa felsläpp. Skrivaren går ut och går längs tåget och skriver vagn för vagn vilket rangerspår vagnen skall släppas till och vagnens vikt. Listan skriv så att första vagn över vallen skall stå överst. Det kan bli ganska långa listor då tågen kan innehålla upp till ca 50 vagnar. Listan skrivs med självkalkylerande papper så att tillräckligt många kopior finns. Tornet skall ha två och alla skjutspassare och lagbasen skall ha en. Den kan se ut så här: 5 32 24 35 33 80 11 34 18 18 21 30 28 38 9 34 21 29 24 12 5 38 7 30 24 38 12 21 20 40 24 40 17 12 32 33 19 29 19 80 18 18 10 30 19 80 18 17 18 40 19 80 18 18 30 33 19 80 18 18 32 18 19 80 18 18 31 17 19 80 18 18 28 29 6 15 28 30 24 25 28 40 11 12 32 33 13 46 Genast ser skjutspassarna och lagbasen vilka släpp som kan ge problem. Först tre vagnar som är lätta att passa för tre olika skjutspassare. Sedan tre vagnar till spår 24 där den första vagnen är en tomvagn och de efterföljande är tunga. Då går det inte att lägga en bromssko som första vagnen tar för att det innebär lång bromssträcka med risk för hjulskada på första axeln. Då får man antingen lägga dubbla skor eller en bromssläde. I de flesta fall löstes problemet med att man tog en bromssko med högerhanden över bromsklacken och vänsterhanden tog tag i växlarhandtaget och hukande följde med vagnarna och släppte ner bromsskon framför vagn tvås hjul. Farligt men oerhört vanligt att man gör så. I och med detta förkortades bromssträckan avsevärt. När vagnarna stannat rullar de av bromsskon och man får då vara snabb att ta bort skon innan vagnarna fastnar på den. Nästa problem är att baksidan får många vagnar i rad och kommer inte att hinna med. Då kommer lagbasen att hjälpa till att passa där samtidigt som Mitten säger att han kan ta vagnen på 24:an. Lite längre ner kommer 6 Rs-vagnar med stål till Ryssland, sammanlagt 480 ton. Där får man backa ner släppet och hänga av före bromsbalkarna. De sista sex vagnarna är styckegods till Stockholm Norra. Där kan det vara bra med två bromsskor, en till första vagnen och en mellan två vagnar. Även jag tar en lapp. Det är dags att gå ut och köra igång. Vad har då Tm1 och Tm2 för uppgifter? Avhängaren åker med Tm1 upp över vallen till utdragsspåret. Föraren står på det norra loket. Avhängaren lägger om växelparet Sedan åker man ner till spår 0-4 och hämtar vagnarna. Loken krokas på och allt dras ut mot utdraget. Växlaren kliver av och allt dras ut på utdraget. Efter en stund får Tm1 order om sakta och stopp. Vid avhängningsplatsen på växlingsvallen har växlaren ett snöre som han drar i när växlingssättet skall stanna. Han lägger om växlarna och drar i snöret så att tornet kan säga ”Lok ett back”. När vagnarna närmar sig får loket besked ”Lok ett sakta back”. I lagom takt så trycks vagnarna över vallen. Där vagnarna skall delas så tar avhängaren en lång stång och lägger över en buffert och stången under kopplet och med en kort tryckning på stången så lyfts kopplet av. När vagnen når krönet så rullar den iväg mot sitt spår. En bit ner finns tre parallella bromsbalkar som med tryckluft klämmer åt vagnshjulen för att få ner farten till lagom fart ned till skjutspassaren som stoppar vagnen, tar bort bromsskon och vagnen rullar så sakteliga ner mot södra änden eftersom hela bangården lutar. Längst ner ligger en bromssläde som fångar upp den första vagnen som kommer ner. Det här gör att alla vagnar till slut står ihop så att koppel och bromsslangar kan kopplas ihop för vidare färd mot slutmålet. Men vad gör då TM2? När Tm1 åker iväg så får jag besked att åka upp på vallen med Tm2. Loket kallas oftast för dansken. Huvuduppgiften är att knuffa ned trögrullande vagnar och ge dom en dansk skalle det vill säga knuffa ned dom på respektive spår och sedan upp på vallen igen innan resten av vagnarna kan tryckas över vallen. Den andra uppgiften är att rätta till felsläppta vagnar. Då kommer lagbasen och åker med och så skjutsar vi ner den på rätt spår. En till uppgift är att trycka ihop vagnarna när alla vagnar till ett visst tåg är klara. Så där håller vi på tills alla avgående kvälls-/nattåg har fått sina vagnar. Nu är klockan vanligtvis 0130 eller så. Vi tar rast och dricker kaffe och äter våra mackor och nu kommer kortlekarna fram. Det vanligaste är Chicago, poker med tre köp innan spel. Nu hörs uttryck som ”ett par”, ”det står”, ”icke sa Nicke, två par”. ”Gå och lägg er småpojkar för har sitter kåken”, ”Chicago”, ”ajajaj” och så vidare. Vi spelar till 50 poäng och segraren inkasserat tio öre per poäng från 50 av var och en som deltar. Det är mums att få en straight flush och inkassera 5 kronor av vardera. Klockan tre går vi ut igen och då tar jag över Tm1. Det har kommit in många tåg under rasten. De flesta tågen går in på Älvsjö godsbangård och hänger av vagnar men vissa kommer direkt till Tomteboda med 5-600 m så det blir massor med vagnar som skall över vallen. Utdragspåret blir då fullt och jag är nästan uppe i stoppbocken ett par gånger. Där är spåret lite rostigt så det slirar lätt där. När man trycker vagnar skall man hålla en jämn fart för att avkopplaren skall hinna med. Om det samtidigt kommer ett godståg på spåret bredvid är det inte helt lätt att hålla farten i mörkret. Det fortsätter tills vi är klara vid fem, halvsex, då jag kan ställa av loken, trycka ur och ta ner samt dra en handbroms, stänga av manöverströmmen på båda loken och åka hem till min efterlängtade kudde på Fornhöjden i Östertälje. Hemma somnar jag ganska ovaggad. --- Trafiksäkerhetsbyråkrat emeritus --------------------------------------------------------------------------------